tårar, skratt & frågetecken.
Ja, att vara hemma själv med charlie har inte direkt varit en dans på rosor. Jag har verkligen fått känna på det riktiga livet som förälder. Charlie har ju som jag berättat förut inte sovit en hel natt sedan han föddes. Han har vaknat flera gånger per natt & velat äta. Men, då har man ändå kunnat ge honom mat & sedan sett han somna om på en gång. Så när man nu tänker efter så har det ju inte varit speciellt jobbigt alls. Nu i helgen har han däremot vaknat & bara skrikit. Kastat sig bakåt i vad som ser ut som magsmärtor & bara sovit om han fått halvsitta mot mig. Att han sovit så nära mig kan jag ju inte klaga på, jag älskar att höra hans andetag & se honom sova så rofyllt. Men, tyvärr så har det ju inte blivit så mkt sömn de senaste nätterna. Man känner sig så maktlös & har absolut ingen aning om vad man ska göra. Jag har burit, gungat, spelat musik, sjungit, vaggat.. ja, allt jag kommit på har jag testat.
Men hur ska man egentligen veta att det är magen som spökar? Kan det vara någonting annat, tänderna? öronen?
Eller är det bara så att vi har en liten kille med ett väldigt tydligt & starkt temperament? För ibland känns det som att han bara skriker för att få sin vilja igenom..
men, jag har många fina människor runt omkring mig som hjälper mig & ger mig ny energi & det tackar jag varmt för:)
Om ca en timma kommer älsklingen hem & det känns så fruktansvärt bra!!:D
Idag har jag varit en sväng till stugan & firat min underbara mamma på morsdag & dessutom hennes födelsedag:) Vi har också varit & planterat lite blommor på mormor & morfars grav. Så det har varit en lugn & trevlig dag.
Nu ska jag plocka undan lite här hemma i väntan på A!
Godnatt:)
En bestämd liten kille som här äter gröt med lite blåbär.
(som förresten inte var det smartaste beslutet jag tagit:P)
Sådär hade Jonte en period också när han var liten, han vaknade och skrek hysteriskt och var stel som en pinne precis som han hade ont nånstans..men han hade det inte varje natt utan bara nån natt då och då..jag ringde och pratade med en läkare men vi fick aldrig veta vad det var och som tur är har det slutat nu. Du kanske ska fara på bvc och kolla så han inte är allergiskt mot nåt? Lycka till i alla fall och hoppas han börjar sova bättre snart =)
