ultraljud
Igår var vi med om någonting helt fantastiskt, vi fick se det lilla livet för allra första gången. Det var en väldigt rörlig och liten krabat där inne. Det finns alltså en liten människa i magen trots allt:) Hade jag fått så hade jag nog legat kvar där hela natten och bara beundrat den underbara varelsen. Men, tyvärr så får man ju inte det. Vi fick också veta att vi är beräknade till den 14 november istället för slutet av oktober, så vi blev framflyttade två veckor. Just när hon sa det kändes det väl inte så kul, men nu efteråt så spelar det egentligen ingen roll när bebisen vill komma. Huvudsaken är att den mår bra, och det fick vi ju se att den gjorde igår:)
Jag har nog aldrig längtat så mycket till vintern som jag gör nu!
Vi längtar efter dig, vem du än är:)
